.
Ja då var det bevisat ännu en gång. Antingen har jag blivit en mästare på att förstöra grejer eller så för USA otur med sig. Det började redan innan jag åkte. 1 september, dagen för avfärd gick mitt ytterfack på min resväska sönder. Facket utgör inte en stor funktion men ändå. Någon vecka in i Chicago-livet sprack ett par av mina byxor, veckan efter blev det ett gigantisk hål i en av mina favorittröjor. I måndags gick dragkedjan på min regnjacka sönder och idag så gick min nyckelknipa av, som tur är stannade nycklarna kvar i väskan. Och inte nog med detta så har jag de senaste lyckats tappa bort ett sabo-armband (vilket jag hoppas ligger hemma, bortstädat någonstans), mitt FUCK-CANCER armband och senaste mina skinnvantar på bussen. Jag hoppas detta bara är en period av väldigt många oturstillfällen för så här får det inte fortsätta..
Annars så pluggar jag nästintill konstant och längtar efter att alla inlämningar, presentationer och tentor är gjorda. Den lyckan kommer vara magisk (kanske också för att jag träffar mamam & pappa i samma veva och får äta hemmakvällsgodis igen <3)! Igår tog jag och Sanna en kväll ledigt och lagade svensk husmanskost till Nicole. Det blev potatismos, köttbullar (mina första egenrullade köttbullar någonisn) och brunsås. Det var hur gott som helst och fattar inte varför jag inte gör detta oftare hemma?!
Kanske inte ser mycket ut för ögat (speciellt inte med våra fula plats tallrikar) men oj vad gott
Just nu sitter jag och pysslar med ett litet projekt men ska strax bege mig till gymmet. Att träna är min bästa avkoppling och det enda som minskar min stress som jag just nu känner. Eller nej i veckan köpte jag en iPad, vilket också minskade ångesten (materialkärlek) och skypade med en saknad Elin. I
går fick jag ett brev från min fina mormor. Alla småsaker gör så mycket när man är lite nere. SÅ tack mormor! <3
Mormor <3
Såhär fint var det i helgen när jag gick till "jobbet". Nu är det redan mycket kallar och få löv kvar på träden.
