Emmies

Har länge haft detta inlägg i mitt utkast. Tycker egentligen detta är lite väl personligt och inte hör hemma här, på en blogg om min utbytestermin. MEN bloggen är också en del av mig och detta är något jag tänkt på mycket det sista, så jag känner varför inte? Kanske kan peppa någon och framförallt tömma mig på lite tankar. 

 

Så. Jag är egentligen personen som säger vad jag tycker och inte är rädd för att ta diskussioner med folk jag känner och trivs med. (Jag kan emellanåt bli väldigt envis och aldrig ge mig. Haha) Men jag har en förmåga att låta mig utnyttjas av människor med en högre makt än mig och undviker gärna tjafs eller diskussioner med personer jag inte känner speciellt bra. Jag är också sämst på att säga nej.

 

Men på något sätt ändrades detta på en fest i maj. Ja, det kan låta sjukt men så är det. En killkompis till mig, (Burman om du läser detta så känn dig träffad) sa "Emmie, du är fööör snäll. Du måste lära dig stå upp för dig själv och inte ta någon skit". Just då skrattade jag mest åt det och sa "haha, ja så rätt". Den kvällen "övade" vi på att jag skulle säga ifrån men bara på ett skämtaktigt sätt.

 

Efter några veckor hade denna tanke etsat sig fast hos mig och när jag i somras fick ta en del skit och stötte på grejer som irriterade mig började jag säga ifrån. De sista veckorna har jag verkligen sagt till om jag tycker något är fel, argumenterat mot människor jag tidigare haft sjuk respekt för men hatat deras åsikter. Kan låta märkligt att det kom då men hade sina narutliga anledningar. Att våga säga ifrån och inte läta mig utnyttjas har stärkt mitt självförtroende, gett mig postivi energi och gjort mig modigare.

 

Någsonstans kände jag bara att jag ville dela med mig av detta, hoppas det kan peppa någon till att ta till några hårda ord för någon som skrämmer er för jag lovar det ger sjukt mycket självförtroende, respekt och framförallt energi.