Att se tillbaka
Nu är snart min tid i Chicago över och det är då man börjar se tillbaka på vad man har gjort och vad man kunde gjort annorlunda. Jag önskar jag inte hade haft så höga krav på mig själv. Det är något jag borde och vill lära mig men samtidigt är det en styrka. En styrka att alltid veta att vad jag än gör och tar mig på mig vill jag göra det till 100% och jag vill göra det så bra som möjligt. Det går inte när man pluggar på DePaul. Tiden räcker inte till för att gå in till 100% på allt och det är något jag önskar jag kunde insett tidigare. Då hade jag kunnat vara mer spontan och hängt med folk ut när de var sugna på att spela biljard, ta en bärs eller göra något annat. Jag hoppade de sakerna för att jag ville prestera på topp, jag ville vara bäst. Jag ville klara alla kurser, jag visste inte vad som krävdes av mig. När jag väl insåg att kraven för att bli godkänd inte var så höga låg jag bra till för ett högt betyg. Då ville jag få ett A även om jag egentligen inte behöver.
Jag har hunnit med mycket under min tid här i Chicago. Jag har hunnit tänka en massa och fått perspektiv på saker, mig själv och verkligheten. Jag har fått uppleva många delar av vad denna mäktiga stad och land har att erbjuda och jag har fem dagar kvar att göra så mycket mer. Fyra av dem är lediga dagar tillråga på allt och de kommer spenderas med två av de viktigaste personerna i mitt liv. Min mamma och min pappa. Jag är så glad över att jag får uppleva detta tillsammans med dem. Att de har och har gett mig möjligheten till att uppleva detta märkliga men fascinerande land (och andra fantastiska ställen de tagit med mig till).
Hittar inga fina bilder på dem. Kanske är dags att ta en ny när de är här ;)
En del av mig längtar hem nu, jag längtar efter min lägenhet, mina vänner, familj/släkt och efter att få fira jul med alla nära och kära. Men det får vänta till 2015, att längta och vänta är något bra. Det får en att inse vad man har och vad man uppskattar. Jag är så glad för alla möjligheter livet ger mig, och alla chanser och risker jag tar. Det är det som gör livet lite extra roligt.
Nu ska jag sticka iväg och möta Mor & Far på flygplatsen, mitt hjärta slår lite fortare. Det är äntligen dags för kramkalas <3
Detta skulle publicerats i söndags.
